Igår höll jag på med kläder.
Tvätta, vika, sortera ut gammalt i gardrober, tvätta, vika…
Hela långa dagen lång, samma sak. ”Nu drömmer jag väl om håliga jeans och udda sockor”, tänkte jag, när jag stapplade ner i sängen på kvällen. Jag var så trött att jag höll på att smörja in ansiktet med tandkräm.
Men det kändes skönt att ha gjort, det som man så länge tänkt ta tag i. Det som man har dragit ut på i det oändliga..
Som idag. Idag har vi frostat av frysen. Den var så full av frost att vi nästan inte fick plats med någon mat. När vi skulle frysa ner något fick vi först hugga ner lite is innan vi kunde trycka in våra frysvaror. Nja, kanske inte riktigt, men ínte långt ifrån…
Nu är det i alla fall gjort och oj, så rymligt det blev. Jag hade glömt bort att frysen kunde se så stor och fin ut.
Och så en sak till….
När jag såg Simon och Tomas inreda något kök härom kvällen kände jag igen mig. Kvinnan som bodde i huset hade ett skåp fyllt av plastburkar. Såna där gamla glassburkar och dylikt som man tror att man ska få nytta av någon gång, men som bara ligger och tar plats. De tog en stor plastsäck och slängde alltihop. När jag såg det, tänkte jag att så ska jag göra. Så MÅSTE jag göra.
Idag kan jag motvilligt erkänna att jag fyllde en hel svart säck med plastburkar och en kasse med glasburkar. Är man vettig som har sparat på allt detta??
Nu har jag bara kvar de så kallat ”fina” burkarna och jag har locken på, så får man bara plats till de man verkligen behöver.
Känns fantastiskt!
Ordningen? Ja, den håller väl i sig en vecka eller två.
