….men det var med nöd och näppe…
Alltså, det här med att baka är liksom inte riktigt min grej…
Äppelkakan blev lite mörkare än vad det var tänkt, så jag löste det med att pudra lite floursocker ovanpå med min tesil. Den får alltid bo i floursockerpaketen. Perfekt att pudra kakor med. Te i lösvikt dricker vi inte speciell ofta ändå.
Den första plåten kolakakor blev perfekta, men jag lyckades bränna plåt nummer två. Det var det här klassiska som hände.. Klockan ringde och jag knallade fram och skulle ta ut plåten, men jag tyckte att de var för ljusa, så jag lät de var kvar en liten stund till. Eller det var vad jag tänkte i alla fall. Men så klart glömde jag kakorna då jag satt och babblade vid köksbordet som om jag hade all tid i världen, så kakorna blev bruna och gick inte att skära till. Stenhårda.
Så nu fick jag ett gäng skorpor på köpet, vare sig jag ville det eller inte…
Imorgon får vi besök och ska bjuda på dessa ”läckerheter”. Fast vetebröd ger jag mig inte på att baka idag. Inte i mitt tillstånd. Det får bli en sväng till bageriet i morgon…
