Snart är det skola igen.
Och ni ska tro att vår lilla dam räknar dagarna. Hon längtar så.
Det är bara en sak..
Hur ska man få henne att förstå att hon måste börja lägga sig tidigare om kvällarna, om hon ska orka upp halv sju på morgonen snart?
Hon kanske förstår, men vill inte ändå.
Åter tillbaka till tjatandet..
-”Du måste gå och lägga dig!” ropar vi.
-”Ja, jag ska SNAAART, jag ska bara…!” får vi till svar.
Detta återupprepas sedan trehundrafemtiotre gånger innan det händer något.
Själv undrar jag lite över det där med ”snart”. Snart kan ju vara om fem minuter, men också om två timmar. Allt ät ju relativt, som det så fint heter.
Det börjar låta lite ”Alfons” om det hela här hemma. ”Jag ska bara…” ni vet.
Men jag kan sååå förstå Alfons pappa som blir blir galen på ungar som ”ska bara”.
Jag brukar bita mig själv i läppen när jag helt plötsligt själv säger det där ”..jag ska bara..”.
Och jag har en dotter som är snabb på replik och upptäcker allt sånt.
-”Haha, mamma, nu låter du som Allfons igen. Jag blir galen på mammor som ”ska bara”!!
Sedan skrattar hon förtjust över sin egen lustighet.
Min fina dotter. 
