Sitter i soffan med mitt kaffe. Känns som jag är
fastklistrad här. Så seg.
Solen skiner in i vardagsrummet från en ganska grå himmel. Torsdag idag. Barnen är iväg och jag är själv hemma just nu. Skönt, men jag känner mig fortfarande krasslig av förkylningen. Allt jag måste göra känns som stora berg. Berg som ibland känns överkommliga, men allt för ofta omöjliga att bestiga. Nu ska jag ta min kaffekopp och gå ut i ateljen och måla färdigt mitt glas som jag började på igår. Måla ger ro åt själen och man kan försvinna bort från sig själv och sina tankar lite…
