Jaha, jag visste det. Jag har blivit dunderförkyld. Sådär så man knappt orkar röra sig. Jag har haft mystisk huvudvärk i ett par dagar och anade att något var på g. Nu ligger jag här i soffan, halvdöd med snörvlig näsa och med ett huvud man helst vill ta av ett slag för att få en paus liksom.
Inatt var en natt från, nä ska inte svära, men natten var inget kul. Lillprinsen vaknade typ hundrafemtio gånger och skulle ändå envist ligga hos mig. Jag var halvdöd och ville bara få sova. Har svaga minnen av att jag säger till honom att han ska sova och att det är mitt i natten. Inte för att det funkade.
När morgonen sedan kom, som vanligt alldeles för fort, sov både han och jag som stockar och det skar i hjärtat att behöva väcka honom. Sessan däremot vaknade tidigt som vanligt. Hon är så oerhört duktig på morgonen att jag ibland undrar om det verkligen är min unge.
Likaså Prinsen vaknade tidigt och var på ett strålande humör och hade klätt på sig innan jag ens hunnit öppna mina förkylda morgontrötta ögon.
När så barnen var lämnade och Sessan i skolan stupade denna trötta mamma i säng och sov ett par timmar till. Känns som om jag vill stanna i soffan och tycka synd om mig hela dagen. Skulle bara haft någon som kunde serva mig med kaffe och mat. Någon frivillig?
Oj, insåg nu att jag nog har en tvätt i tvättmaskinen. Den har visst legat där sedan igår. Förstår inte varför ingen har hängt upp den. Nu måste jag tvätta om den. Känns som om detta hänt ett par gånger innan. Minst.
Nähe, ska nog försöka släpa mig ut i köket för en kopp kaffe till…
Jag hade kunnat serva dig med både mat och kaffe, men är rädd att kaffet skulle hinna bli lite kallt alldeles från Uppsala?