Vi sitter vid k\u00f6ksbordet och \u00e4ter kv\u00e4llsmat. Det \u00e4r tyst. F\u00f6r ovanlighetens skull.
\nNormalt sett n\u00e4r vi \u00e4ter h\u00e4r hemma, tror man att man hamnat mitt i en apkoloni. Och det har man ju ocks\u00e5. P\u00e5 ett s\u00e4tt. P\u00e5 ett annat. Inte.<\/p>\n
-”Aj!! Vad det gjorde ont!!” utbrast Sessan pl\u00f6tsligt mitt i en tugga.
\n”Jag bet mig i l\u00e4ppen!”<\/p>\n
Vi hoppar till och undrar hur det gick. Prinsen studerar henne i ett par sekunder, sedan b\u00f6rjar han kl\u00e4mma i allt vad han kan i Lena PH:s gamla schlagerd\u00e4nga:<\/p>\n
”Ont det g\u00f6r ont, men det g\u00e5r. Det g\u00f6r ont en stund p\u00e5 natten och inget p\u00e5 dan… Och alla omkring de m\u00e4rker ingenting. \u00c5hh det ont! S\u00e5 ont…”<\/p>\n
D\u00e5 kan vi inte l\u00e5ta bli att skratta. Prinsen han kan han. Han har en s\u00e5ng f\u00f6r varje tillf\u00e4lle.<\/p>\n
Och jo, vi runt omkring m\u00e4rker nog att det g\u00f6r ont…<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Vi sitter vid k\u00f6ksbordet och \u00e4ter kv\u00e4llsmat. Det \u00e4r tyst. F\u00f6r ovanlighetens skull. Normalt sett n\u00e4r vi \u00e4ter h\u00e4r hemma, tror man att man hamnat mitt i en apkoloni. Och det har man ju ocks\u00e5. P\u00e5 ett s\u00e4tt. P\u00e5 ett … Forts\u00e4tt l\u00e4sa