”Jag vill h\u00e5lla!”
”Nej, den \u00e4r miiin”
”N\u00e4, jag vill!!” <\/p>\n
Och s\u00e5 h\u00e5ller det p\u00e5… <\/p>\n
Det \u00e4r n\u00e4r vi \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g till lekplatsen som det br\u00e5kas om en hund i en v\u00e4ska. N\u00e4r vi galopperar i solskenet mellan sn\u00f6droppsfyllda rabatter, skriker ungarna p\u00e5 varandra och drar och sliter i den stackars lilla hunden.
Men, t\u00e4nker jag. Att jag aldrig l\u00e4r mig. Tar en unge med n\u00e5got, m\u00e5ste jag komma ih\u00e5g att l\u00e5ta den andra ocks\u00e5 ta med n\u00e5got. Annars slutar det i tandagnistlan och klagovisor. Det hade jag gl\u00f6mt denna v\u00e5rliga dag.
Och att dela, finns det ingen tanke p\u00e5. <\/p>\n
Fast n\u00e4r vi v\u00e4l \u00e4r framme p\u00e5 lekplatsen \u00e4r en liten hund inte s\u00e5 sp\u00e4nnande l\u00e4ngre. F\u00f6rutom f\u00f6r Sessan d\u00e5, som vill bada hunden i jyttja f\u00f6r att sedan f\u00e5 bada den i handfatet med tv\u00e5l och vatten n\u00e4r hon kommer hem.
Prinsen \u00e5ker kanna, medan jag letar efter v\u00e5rtecken och g\u00e5r med kameran l\u00e5ngt nere i marken. Jag blir glad n\u00e4r jag hittar en liten tusensk\u00f6na d\u00e4r i den blekt gr\u00f6na gr\u00e4smattan. Den \u00e4r ensam p\u00e5 en hel fotbollsplan.<\/p>\n
Bebisen sover gott, nerb\u00e4ddad i vagnen.
T\u00e4nk s\u00e5 sk\u00f6nt man kan ha det. Han bryr sig inte alls om vad som p\u00e5g\u00e5r runt omkring. <\/p>\n
Efter en stund av lek b\u00f6rjar det droppa fr\u00e5n en nu m\u00f6rk himmel. Var solen blev av? Det var det ingen som visste.
Sessan b\u00f6rjar skrika, att nu m\u00e5ste v i skynda oss hem, f\u00f6r t\u00e4nk om vi skulle bli bl\u00f6ta?
Vi m\u00e5ste hem och fika. Jag tror att det var fikatarmen som drog, inte s\u00e5 mycket de sm\u00e5 ynka dropparna fr\u00e5n himlen.
Innan vi g\u00e5r f\u00f6rs\u00f6ker jag f\u00f6rg\u00e4ves att f\u00e5 p\u00e5 regnskyddet p\u00e5 vagnen. Men det \u00e4r en helt om\u00f6jlig uppgift, f\u00f6r jag kan inte f\u00f6r mitt liv f\u00f6rst\u00e5 hur det ska sitta. Att man ska beh\u00f6va vara hj\u00e4rnkirurg f\u00f6r att f\u00e5 p\u00e5 ett regnskydd? Hur jag \u00e4n g\u00f6r blir det fel, s\u00e5 jag ger upp den tanken ganska s\u00e5 snart. <\/p>\n
N\u00e4r vi b\u00f6rjar traska hem\u00e5t slutar det regna. Hemma hittar vi fler v\u00e5rtecken. Vi har lila krokus i rabatten. Sm\u00e5 lila v\u00e4nner som gl\u00e4der oss och jag tar fram min kamera igen. \u00c5ter f\u00e5r jag ta hundra kort f\u00f6r att n\u00e5gra ska bli bra. Min kamera som sjunger p\u00e5 sista versen, vill nu inte st\u00e4lla in sk\u00e4rpan alls och det blir suddigt. Och det blir ju inte b\u00e4ttre f\u00f6r att min lille Prins best\u00e4mmer sig att kasta en handfull jord p\u00e5 den. Ajabaja p\u00e5 sig!<\/p>\n
V\u00e4l inne i hallen tycker Prinsen att det \u00e4r sk\u00f6nt att vara hemma.
”S\u00e5, nu framme” s\u00e4ger han och springer in och gl\u00f6mmer att ta av sig.
”Du m\u00e5ste ta av skor och jacka f\u00f6rst” s\u00e4ger jag. D\u00e5 v\u00e4nder han och b\u00f6rjar ta av sig.
N\u00e4r han \u00e4r klar s\u00e4ger han:
”S\u00e5, NUU framme!”
Sedan springer han in i full fart till Sessan som redan hunnit att skrubba liten vovve i handfatet. <\/p>\n
Det \u00e4r v\u00e4l f\u00f6r v\u00e4l, t\u00e4nker jag, att vovven \u00e4r en l\u00e5tsashund. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
”Jag vill h\u00e5lla!””Nej, den \u00e4r miiin””N\u00e4, jag vill!!” Och s\u00e5 h\u00e5ller det p\u00e5… Det \u00e4r n\u00e4r vi \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g till lekplatsen som det br\u00e5kas om en hund i en v\u00e4ska. N\u00e4r vi galopperar i solskenet mellan sn\u00f6droppsfyllda rabatter, skriker … Forts\u00e4tt l\u00e4sa