N\u00e4r man \u00e4r liten kan man g\u00e5 och l\u00e4ngta ihj\u00e4l sig efter att bli st\u00f6rre s\u00e5 man kan f\u00e5 g\u00f6ra sp\u00e4nnande saker sj\u00e4lv. Som att f\u00e5 g\u00e5 till aff\u00e4ren och handla. Det \u00e4r stort det!
N\u00e4r man f\u00e5r ta sin lilla pl\u00e5nbok och knalla iv\u00e4g. Glad i h\u00e5gen och med n\u00e5gra sm\u00e5 fj\u00e4rilar i magen. <\/p>\n
F\u00f6rra fredagen var det dax. Nu skulle Sessan \u00e4ntligen, efter \u00e5r av tjat p\u00e5 sin mamma, f\u00e5 g\u00e5 och handla sj\u00e4lv. Hela hon var upprymd och hon ropade glatt ”Hejd\u00e5” n\u00e4r hon, utan att tveka en sekund, knallade ut p\u00e5 gatan, p\u00e5v\u00e4g till v\u00e5r lilla lanthandeln.
I handen hade hon sin rosa lilla b\u00f6rs.
Nu var dagen \u00e4ntligen h\u00e4r. Nu hade mamma \u00e4ntligen gett sitt tillst\u00e5nd. Nu var man \u00e4ntligen tillr\u00e4ckligt stor. Tillr\u00e4ckligt stor att f\u00e5 g\u00f6ra det som grannflickan har f\u00e5tt g\u00f6ra s\u00e5 l\u00e4nge. G\u00e5 sj\u00e4lv till aff\u00e4ren. <\/p>\n
F\u00f6r mig var det v\u00e4rre. Jag hade ont i magen fr\u00e5n den stunden d\u00e5 hon l\u00e4mnade huset. Jag som \u00e4r n\u00e5got av en h\u00f6nsmamma fick lite ont i hj\u00e4rtat och t\u00e4nkte p\u00e5 allt hemskt som kan h\u00e4nda en liten tjej. Detta trots att vi bara har lite drygt tv\u00e5 minuter till aff\u00e4ren och man slipper korsa n\u00e5gon v\u00e4g. Nu var jag tvungen att sl\u00e4ppa kontrollen f\u00f6r ett \u00f6gonblick. Det var sv\u00e5rt. Helst skulle jag vilja h\u00e5lla henne hemma tills hon blev trettiofem. <\/p>\n
Nu knallade hon iv\u00e4g. Sj\u00e4lv. Jag stod kvar. Sj\u00e4lv. Hon v\u00e4nde sig om och vinkade. Hon var stolt och glad. Jag stod kvar och undrade.. N\u00e4r hade min lilla flicka blivit s\u00e5 stor? <\/p>\n
De d\u00e4r minutrarna hon var borta, blev f\u00f6r mig en evighet n\u00e4r jag v\u00e4ntade p\u00e5 henne. Tiden stod stilla. Men s\u00e5 d\u00f6k pl\u00f6tsligt en solstr\u00e5le upp i min hall.<\/p>\n
Hon kom tillbaka med ett brett leende p\u00e5 l\u00e4pparna. Jag fick hem en stolt flicka och upprymd liten tjej. Det var s\u00e5 roligt att se hennes glittriga \u00f6gon. <\/p>\n
– Mamma, jag sa ju att jag kunde g\u00e5 sj\u00e4lv och handla!
– Ja, du \u00e4r s\u00e5 duktig och s\u00e5 stor! svarade jag och log stolt ett leende som bara en mamma kan le.
– Nu mamma, kan du bara s\u00e4ga till n\u00e4r du beh\u00f6ver n\u00e5got, s\u00e5 kan jag springa till aff\u00e4ren och handla det \u00e5t dig! sa hon och str\u00e4ckte lite p\u00e5 sig.
– Vad bra! svarade jag.<\/p>\n
Den dagen bes\u00f6kte hon aff\u00e4ren tre g\u00e5nger. Mamma beh\u00f6vde visst b\u00e5de br\u00f6d och sm\u00f6r.<\/p>\n
F\u00e5r se hur l\u00e4nge den goda viljan h\u00e5ller i sig.
N\u00e4r hon blir ton\u00e5ring f\u00e5r jag v\u00e4l muta henne f\u00f6r att hon ska springa samma \u00e4rende till lilla mamma.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
N\u00e4r man \u00e4r liten kan man g\u00e5 och l\u00e4ngta ihj\u00e4l sig efter att bli st\u00f6rre s\u00e5 man kan f\u00e5 g\u00f6ra sp\u00e4nnande saker sj\u00e4lv. Som att f\u00e5 g\u00e5 till aff\u00e4ren och handla. Det \u00e4r stort det!N\u00e4r man f\u00e5r ta sin lilla pl\u00e5nbok och knalla … Forts\u00e4tt l\u00e4sa