Jag sitter med en liten sax i min hand. Ensam. Klipper ut bokst\u00e4ver fr\u00e5n en tidning. Det \u00e4r n\u00e4stan sommar. Det \u00e4r varmt och gr\u00f6nt. Jag \u00e4r 6 \u00e5r och g\u00e5r i lekskolan. Jag \u00e4r sj\u00e4lv kvar i klassrummet. Ute sitter de andra barnen och \u00e4ter sina mats\u00e4ckar. Solen skiner och jag h\u00f6r hur de \u00e4r glada. Jag minns hur jag sitter d\u00e4r med skammen. Stolen k\u00e4nns h\u00e5rd, klassrummet ekar tomt och t\u00e5rarna br\u00e4nner bakom min \u00f6gonlock. Jag har varit olydig och sitter av mitt straff. Klippa ut bokst\u00e4ver fr\u00e5n en gammal tidning medan de andra f\u00e5r sitta ute i solen. Vad jag gjort kan jag inte minnas. Hur mycket jag \u00e4n t\u00e4nker tillbaka kan jag inte f\u00f6rst\u00e5 vad jag kunde gjort som fick min fr\u00f6ken att straffa mig. S\u00e5.<\/p>\n
Jag sitter och tittar ut p\u00e5 de andra som fikar. De \u00e4ter sina mackor och dricker sin saft fr\u00e5n gamla sirapsflaskor. Jag kan inte minnas om jag fick \u00e4ta min mat eller om bar jag hem den igen or\u00f6rd. K\u00e4nslan av skam sitter fortfarande kvar n\u00e5gonstans inom mig. K\u00e4nslan av att vara l\u00e4mnad ensam kvar. Liten och \u00f6vergiven. Jag minns hur jag klipper ut mina bokst\u00e4ver fint. Noga. ”Du \u00e4r s\u00e5 duktig p\u00e5 att klippa” hade fr\u00f6ken en g\u00e5ng sagt till mig. Det t\u00e4nkte jag p\u00e5, medan jag s\u00e5g mig om i klassrummet. S\u00e5g alla tomma stolar. Jag var inte bara elak, jag kunde ju klippa fint ocks\u00e5. Denna stund k\u00e4ndes som en evighet. Som om den aldrig skulle ta slut och h\u00f6gen med utklippta svartvita bokst\u00e4ver bara v\u00e4xte.<\/p>\n
P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt k\u00e4nns det som jag fortfarande sitter kvar. D\u00e4r. I klassrummet. Sitter och tittar ut p\u00e5 alla andra som lever sina liv. P\u00e5 andra som v\u00e5gar ta f\u00f6r sig och leva sina liv fullt ut. Ibland k\u00e4nns det som jag fortfarande \u00e4r den d\u00e4r lilla flickan som blev l\u00e4mnad. Som inte fick vara med. R\u00e4dd f\u00f6r omv\u00e4rlden. R\u00e4dd f\u00f6r att inte vara omtyckt. R\u00e4dd f\u00f6r att leva. R\u00e4dd f\u00f6r att g\u00f6ra misstag.
\nStraffet borde vara \u00f6ver f\u00f6r l\u00e4ngesedan. Jag beh\u00f6ver inte vara den d\u00e4r lilla flickan l\u00e4ngre. Den som alltid k\u00e4nner sig ensam. Den som ingen f\u00f6rst\u00e5r. Jag borde slita mig loss fr\u00e5n den d\u00e4r stolen av skam och springa ut\u2026och b\u00f6rja leva…<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Jag sitter med en liten sax i min hand. Ensam. Klipper ut bokst\u00e4ver fr\u00e5n en tidning. Det \u00e4r n\u00e4stan sommar. Det \u00e4r varmt och gr\u00f6nt. Jag \u00e4r 6 \u00e5r och g\u00e5r i lekskolan. Jag \u00e4r sj\u00e4lv kvar i klassrummet. Ute … Forts\u00e4tt l\u00e4sa