Som en yr liten h\u00f6na sprang jag omkring i huset och v\u00e4nde upp och ner p\u00e5 allt. Varf\u00f6r? Jo, f\u00f6r att jag letade efter mina glasf\u00e4rger. De var som bortbl\u00e5sta. Fanns inte n\u00e5gonstans. Inte f\u00f6rr\u00e4n jag h\u00e4mtade ficklampan och b\u00f6rjade rota runt i f\u00f6rr\u00e5det. Taklampan d\u00e4r g\u00e5r alltid s\u00f6nder, s\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste man alltid ha en ficklampa redo.
\nOch d\u00e4r, bland skr\u00e4p och tomma kartonger stod en l\u00e5da med fin glasf\u00e4rg fr\u00e5n Panduro. Hur de hamnat d\u00e4r \u00e4r ju en g\u00e5ta. Jag som var beredd att k\u00f6pa ny f\u00e4rg i rena paniken.
\nN\u00e5ja, vet ju att jag \u00e4r n\u00e5got f\u00f6rvirrad. Men jag kunde bara konstatera att det var alldeles f\u00f6r l\u00e4ngesedan jag m\u00e5lade, eftersom f\u00e4rgerna var ute p\u00e5 vift och inte ens befann sig i min atelj\u00e9.<\/p>\n
Idag hade jag \u00e4nnu en gr\u00e4slig dag. Har m\u00e5tt apa emellan\u00e5t. Har haft tv\u00e5 n\u00e4tter i rad nu av d\u00e5lig s\u00f6mn. Vet att det blir tjatigt att l\u00e4sa om kanske. Men verkligheten \u00e4r den att utan s\u00f6mn fungerar jag inte riktigt. D\u00e4rf\u00f6r blir det mycket skrivet om just det. S\u00f6mn \u00e4r grunden f\u00f6r att jag ska m\u00e5 bra. Och sedan den d\u00e4r \u00e5ngesten jag kan f\u00e5 ibland. Knuten i magen. Den h\u00f6r kanske till en konstn\u00e4rssj\u00e4l. Vad vet jag. Idag skulle jag inte bara l\u00e4gga ner firman, jag skulle \u00e4ven sluta blogga och radera bort mig fr\u00e5n Facebook och Twitter. Kom inte s\u00e5 l\u00e5ngt med dessa tankar som tur \u00e4r kanske..<\/p>\n
I alla fall, idag vart det tungt. K\u00e4nner nu att jag m\u00e5ste g\u00e5 tillbaka till varf\u00f6r jag h\u00e5ller p\u00e5 med det jag g\u00f6r \u00f6verhuvudtaget. M\u00e5ste hitta tillbaka till den ursprungliga inspirationen. D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste jag b\u00f6rja d\u00e4r jag startade. Jag m\u00e5ste ta fram penslar, f\u00e4rger, block och pennor och b\u00f6rja skapa. Kom p\u00e5 att det nog var ett \u00e5r sedan minst som jag \u00f6verhuvudtaget m\u00e5lade n\u00e5got. Det \u00e4r d\u00e4r jag m\u00e5ste b\u00f6rja att hitta gl\u00e4djen i sj\u00e4lva skapandet.<\/p>\n
S\u00e5, nu m\u00e5ste jag bege mig ut i naturen och leta nya motiv till tavlor. Vill k\u00e4nna den d\u00e4r k\u00e4nslan som \u00e4r obetalbar. K\u00e4nslan av att ha tillverkat n\u00e5got alldeles extra. N\u00e4stan som ett rus g\u00e5r k\u00e4nslan genom kroppen n\u00e4r man har m\u00e5lat p\u00e5 en tavla i veckor f\u00f6r att sedan vara grymt n\u00f6jd \u00f6ver vad man har presterat. Dit vill jag tillbaka. D\u00e4rf\u00f6r har jag best\u00e4mt mig f\u00f6r att l\u00e4gga datorjobbet \u00e5t sidan i n\u00e5gra dagar f\u00f6r att bara skapa. Tror att det \u00e4r det jag beh\u00f6ver just nu. F\u00f6r jag vet, att b\u00f6rjar jag bara s\u00e5 kommer det tillbaka. Livet och gl\u00e4djen till det jag vill g\u00f6ra.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Som en yr liten h\u00f6na sprang jag omkring i huset och v\u00e4nde upp och ner p\u00e5 allt. Varf\u00f6r? Jo, f\u00f6r att jag letade efter mina glasf\u00e4rger. De var som bortbl\u00e5sta. Fanns inte n\u00e5gonstans. Inte f\u00f6rr\u00e4n jag h\u00e4mtade ficklampan och b\u00f6rjade … Forts\u00e4tt l\u00e4sa