Nyss stängde jag dörren in till stora rummet. I en vagn ligger en förkyld och trött prins. Han var så trött att han absolut inte ville sova, bara gnälla. Och eftersom hans mamma har taggtråd i halsen och ett huvud som värker denna regniga dag, var hennes humör inte på topp.
Men nu somnade han äntligen, och han behöver sova, för inte sov han bra inatt inte. Jag skulle också behöva gå och slumra till ett tag. Men om jag lägger mig på soffan så kan jag garantera att min lille buse vaknar och slår upp sina blå ögon. Han känner på sig när mamma ska vila.
Idag åkte sessan hem till mormor och morfar efter skolavslutningen. Roligare för henne att vara där, än hemma hos två halvsjuklingar.
Ute faller regnet stilla. De rosa rosorna hänger med sina vackra huvuden. Gräset har redan blivit en aning gult och jag kan tänka att regnet gör nytta i jorden just nu. men regnet kunde gott vänta tills imorgon då skolavslutningarna var avklarade, tycker man. Men regn kommer väl aldrig riktigt lämpligt, alltid är det något på gång.
Nu ska jag chansa och lägga även mitt tunga huvud på kudden. Är så trött, så jag måste passa på att vila medan tillfälle ges…
Jag har tänkt på det jag skrev igår om alkohol. Jag tror att alla gör det som de själva tycker är rätt och ingen har egentligen rätt att döma. Mitt inlägg kanske kan tolkas fel…
Det är nog snarare jag som har problem med vissa saker som jag ser omkring mig. Det finns sammanhang där jag inte längre känner mig hemma, fast jag kanske borde. Jag förändras hela tiden… Och det är med en viss sorg som jag börjar inse att jag inte längre passar in riktigt…
Tack till er som läser och Ha en fin dag! :o)
