En del undrar varför jag bloggar. Varför skriver jag allt här så alla som vill kan läsa?
Ibland har jag frågat mig själv samma sak.
Men sanningen är nog den att jag älskar att skriva. Jag älskar att försöka få ner mina tankar i små inlägg.
Inlägg som kanske ibland blir något för långa.

Inte skriver jag om några djupa saker som filosofi eller om politik. Jag skriver inte om våra stora samhällsfrågor. Det kan andra så bra. Ibland önskade jag att jag kunde skriva om politiska händelser på ett bra sätt, men jag känner att bloggen inte är rätt ställe för mig att ventilera mina åsikter. Jag kan helt enkelt inte peta ner mina politiska tankar på ett bra sätt i ett inlägg. Så jag har lagt det åt sidan.

Nu skriver jag mest om mina ungar och livet som mamma. Det var just därför jag också valde namnet ”mammabloggen”. Jag visste att de flesta av mina inlägg skulle handla om mina ungar. Jag ser det som en utmaning att kunna hitta där små guldkornen i vardagslivet och i livet med mina barn. Jag vill delge alla små guldkorn som faktiskt finns i det här livet.
Barnen ger mig så oerhört mycket och de är ju mitt allt just nu. Därför faller det sig nog ganska naturligt att jag skriver om det.

Visst, alla dagar är ju inte roliga och en del dagar är man en trött och besvärlig mamma. Men jag antar att alla har dessa dagar, vad man än gör i sitt liv. Det går upp och ner.

Men jag tycker det är så otroligt roligt att försöka ta vara på barnens alla små kommentarer och alla de härliga små saker de gör. De ger mig energi och livsglädje. Och det är detta som jag vill dela med mig av.
Det är mina barn som ger mig inspiration att skriva.

Mina små guldklimpar är mitt allt.