Vi satt i köket och åt lunch igår, prinsen och jag.
Det var väldigt lugnt och stilla i vårt lite röriga hus.
Men utanför var det fullt av liv…
Det var väldigt lugnt och stilla i vårt lite röriga hus.
Men utanför var det fullt av liv…
I det stora äppelträdet hade vi fått fina gäster. Där pågick en konferens mellan ett gäng skator.
Ibland verkade debatten gå vilt till och de gick nästan till attack mot varandra. Igår kände jag mig glad att inte vara skata. (fast jag ibland känner sig som en) Man skulle kanske kunna likna det hela vid en polsk riksdag, där alla pratade vilt och högljutt i mun på varandra.
Fast här var deltagarna vackert klädda med svarta frackar och vita skjortor.
Längre upp i trädet satt en ekorre och studerade det hela med stort intresse, medan den gnagde på en godbit. Underhållningen verkade vara på topp och kunde nog inte vara bättre för en liten ekorre, i sina bästa dar.
Ibland verkade debatten gå vilt till och de gick nästan till attack mot varandra. Igår kände jag mig glad att inte vara skata. (fast jag ibland känner sig som en) Man skulle kanske kunna likna det hela vid en polsk riksdag, där alla pratade vilt och högljutt i mun på varandra.
Fast här var deltagarna vackert klädda med svarta frackar och vita skjortor.
Längre upp i trädet satt en ekorre och studerade det hela med stort intresse, medan den gnagde på en godbit. Underhållningen verkade vara på topp och kunde nog inte vara bättre för en liten ekorre, i sina bästa dar.
Nedanför spatserade två stolta fasaner i sina vackra fjäderdräckter.
De verkade inte alls bry sig nämnvärt om den polska riksdagen ovanför. De tog sig ett litet skrovmål bland fågelmaten som trillat ner i gräset och såg ut att njuta av den grå höstdagen.
De verkade inte alls bry sig nämnvärt om den polska riksdagen ovanför. De tog sig ett litet skrovmål bland fågelmaten som trillat ner i gräset och såg ut att njuta av den grå höstdagen.
I det lilla pytteträdet bredvid flaxade mesar och sparvar runt fågelbordet för att få i sig så mycket som möjligt av solrosfröna. Vissa av dem hann knappt äta utan hade fullt upp med att jaga bort alla andra från maten. Speciellt en liten talgoxe. Han verkade vara en självutnämnd polis, som mest ville roffa åt sig allt själv.
Att dela med sig fanns liksom inte på hans karta.
Längre bort hackade Hacke hackspett på en trädstam. Han såg ut till att ha väldigt bråttom och inte heller han brydde sig om skatornas uppvisning i äppelträdet. Det är hårt arbete man utför om man är en hackspett. Jag kan bara tänka mig hur det skulle vara att hacka på trädsammar hela dagarna. Hoppas att de är utrustade med bra nackar. Jag vet ju inte hur en sjukskrivning ser ut om man är Hackspett.
I huset sitter det en mamma, en liten prins och en grå katt och beskådar det hela medan de äter upp gårdagens rester.
Mitt under föreställningen undrar mamman varför gårdagens middag ofta smakar mycket bättre dagen efter.
Visst kan det pågå mycket utanför ett köksfönster mitt på blanka dagen, hemma hos en småbarnsfamilj, i en grå novembermånad. Bara man stannar upp och tar sig tid att begrunda.
Naturen har mycket att ge, och det bästa av allt; Denna föreställning var helt gratis.
Och nä, vi bor inte i Skånes djurpark. 
