Sköna fredag…


Denna vecka har verkligen varit seg. Varje morgon vaknar jag med hemsk huvudvärk, halsont och täppt näsa. Det tar typ halva dagen innan jag vaknar. Efter några värktabletter och kaffe känner jag mig som människa igen.
På morgonen vill man ju vakna utvilad och redo för en ny dag. Nu är jag bara så trött. Ville verkligen inte åka på en förkylning igen. Men vad kan man göra. Inte mycket. Bara att gilla läget.

Håller på att städa huset just nu. Oj, så skitigt det blir fort. Inte klokt.
Snart kommer Sessan hem. Idag ska hon leka med en kompis. Roligt för henne. Hon har längtat så.

Skönt att det är fredag i alla fall. Helgen står för dörren och jag hoppas att vi får ett härligt helgväder och inte mer snöslask. Känns som det räcker nu. Nu vill vi ha vår, eller hur?

Ha en fin dag!!

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Mer landskap…

Kvällsljus…

Publicerat i Konst | 4 kommentarer

Landskapsmålning… (bild)

Jag har börjat så smått på landskapsmålning igen. Det är grymt svårt. Specielt när man målar i akvarell.
Men det börjar arta sig. Här är en höstkväll i Oktober.

Publicerat i Konst | 2 kommentarer

Röda fingrar

 

En del har gröna fingrar, men Sessan hon har röda. I eftermiddags har hon måla röda konstverk på vita ark…

Publicerat i Barnen, Mina Foton/Bilder | Lämna en kommentar

Måla…

Nu har jag drukit en kopp eftermiddagskaffe och bloggat lite på 95:an.
Sessan har kommit hem och sitter nu och kollar på film. Solen skiner härligt utanför och jag måste komma igång och måla.
Jag har skissat upp en ny akvarell som föreställer en stor mörkröd lilja. Nu ska jag bara ta mod till mig och börja färglägga. Får se hur det går..

Idag rinner min näsa och jag nyser ungefär varanan sekund. Tröttsamt.
Lille Prinsen är hos mormor och morfar, så jag måste passa på att dra några penseldrag.
Ska jag har utställning till sommaren får jag lägga på ett kol. Tavlorna målar inte sig själv, konstigt nog.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Bolibompa-Doreen

När jag satt  och bläddrade i senaste mama-tidningen fanns det en stor intervju med Doreen Månsson, mest känd från Bolibompa.
När Sessan gick förbi sneglade hon på tidningen med stor ögon och utbrast
”Det är ju Doreen från Bolibompa!!”
”Är det hennes syskon?” frågade hon sedan när hon såg en av bilderna.
”Nä, det är hennes barn” svarade jag. ”VA?” Har hon så stora barn?”

Jag vart själv lite förvånade, både över hennes ålder, 34 och över att hon har två barn på 16 och 11 år. Inte illa pinkat.
Jag hade fått för mig att Doreen var sådär en 25 år och inte hade några barn överhuvudtaget. Tänk vad man kan ha fel…

Sessan hade svårt för att tro att det var hennes barn. Efter att hon tittat på alla bilder konstaterade hon att Doreen minsann skulle ha blont hår. För det hade hon i Bolibompa. Sedan blev hon lite arg över att hon inte längre var med i Bolibompagänget. Doreen var lite av en favorit hos min Sessa.

Frågan är hur kan man överge Bolibompa för en egen talkshow? Det är för mig en gåta. ;o)

Publicerat i Barnen | Lämna en kommentar

Barn hela livet

”Jag önskar att jag kunde få vara barn hela livet” sa Sessan när hon började klä på sig overallen för att gå till bussen imorse.
”Gör du?” undrade jag.
”Ja, man har nog mycket roligare när man är barn” fortsatte hon medan hon drog på sig sin randiga mössa.
”Men, jag ska ju vara barn i måååånga år till, så det är lugnt” log hon sedan och tog på sig sina rosa vantar och traskade ut i vintervärlden.

Tänk, här står min lilla sjuåriga dotter och säger att hon vill vara barn hela sitt liv. Hon är en liten tänkare.
Och visst har hon rätt? Livet är härligt när man är liten, och det ska det vara. Och det är ju underbart att hon trivs så bra just nu att hon aldrig vill bli vuxen. Men jag kan tänka mig att det kommer en dag då hon hemskt gärna vill bli vuxen så hon kan få bestämma allt själv..

Min lilla tjej älskar livet. Vad mer kan man begära?
Som mamma och förälder är det nog det bästa man kan få höra…
 

Ikväll härjade hon runt med sin bror så det stod härligt till.
De sprang runt i huset medan de höll varandra i händerna.
Och jag kan säga som så, det tog inte många sekunder förrän de sov som stockar båda två…

Publicerat i Barnen, Mamma/föräldraskap | Lämna en kommentar

Busen är tillbaka

Morgonen var otroligt fin, men nu är det åter igen töväder och slask.

Min förkylning förföljer mig, fast jag är aningens piggare idag, trots en hemsk natt.
Inatt hade jag en sån huvudvärk att jag knappt kunde sova. Mina värktabletter hade tagit slut så det var bara att stå ut.

Idag har jag lagat lax med potatis och broccoli. Jag blandade ner broccolin i den vita såsen.
Det gillar ungarna.  

Idag har Prinsen varit så gott som tillbaka i gamla gängor. Han har varit krasslig och gnällig i några dagar. Men nu är han på bättringsvägen, fast näsan rinner som ett ständigt vattenfall. 

I eftermiddags tömde han en kruka på jord. Allt låg på golvet och i fåtöljen. Roligt.
Han är allt en liten buse…

Nu sitter han här bakom mig och målar för fullt.

Publicerat i Barnen, Familj | Lämna en kommentar

Vinter

Publicerat i Mina Foton/Bilder | 2 kommentarer

Klippning

När är du färdig?
Nu?
Snart?

Jag och Sessan står i badrummet. Jag ska försöka ge mig på att klippa hennes långa tjocka hår.
Först och främst hennes lugg. Imorgon börjar skolan igen efter påsklovet och då är det ju en fördel att kunna se. 
Jag känner mig ganska kraslig fortfarande, men jag måste klippa. Sessan avskyr när luggen hennes är lång.
Och när jag ändå är i farten ger jag mig på hela håret, men jag får absolut inte klippa för mycket. Sessan älskar sitt långa hår.
Men topparna är så slitna och nu har jag ju investerat i en riktig frisörsax så det är mycket enklare.
Bra grejer är A och O.
Och det går snabbt, tycker i alla fall jag. Men Sessan tycker att det är drygt till tusen.

Men nu är du väl snart klar i alla fall? undrar Sessan var eviga sekund och skruvar på sig.
Ja, snart så!, svarar jag.

Och när jag väl är klar ser man äntligen hennes vackra ögon igen.
De har varit gömnda ett tag där under luggen.
Hon är söt, min älskade lilla Sessa.

Publicerat i Barnen, Mamma/föräldraskap | Lämna en kommentar