Det är kväll och vi sitter och käkar varma mackor med tonfisk på. Hela vår familj älskar tonfisk. Det kan vi käka direkt ut konservburken. Hur gott som helst…

Mitt i maten nämner sessan sådär  i förbifarten att det är hål på hennes stövlar som hon har i skolan.
”Har det varit det länge?”, undrar jag.
”Ja, i flera dagar”, svarar hon med munnen full av mat.
”Men jag måste jag nya tills imorgon för du ska vi gå till ån”, säger hon i nästa sekund.

Klockan är då sju på kvällen. Kunde hon inte kläckt ur sig informationen något tidigare?, kan man undra. Nu blir det till att åka fort som bara den till affären innan de stänger klockan åtta, och hoppas på att de har några stövlar som passar en sessa.
”Vad har du för storlek i stövlarna?”, frågar jag den mumsande damen. ”Kommer du ihåg det?”
Då lägger sessan pannan i djupa veck och svarar,
”Jag tror jag har 40 eller 50, men jag är inte säker.”
”Oj, du milde” tänker jag. Nog har hon ganska stora fötter men att de var så stora var jag inte medveten om.
”Nja”, fortsätter jag och försöker hålla mig för skratt, ”så stora fötter får vi hoppas att du inte har. Jag tror du har 34 i dina stövlar.”

Efter maten kör pappa sessan akut till affären. Det finns bara en affär att välja på vid den här tiden på dygnet.
Och långt om länge lyckas de hitta ett par stövlar som passar den unga damen. Längst nere i affären. Konstigt nog stod de inte bland de andra skorna. Stövlar är väl också skor kan man tycka..

Kanske var det inte de vackraste stövlar världen skådat, men det bryr sig sessan inte om. Bara de funkar, tycker hon. Nu kan hon ju följa med till ån med klassen utan att bli blöt, ja, om det inte droppar från skyn vill säga.

Och nu verkar det som om hennes fötter istället har krympt, för de nya blå och gula stövlarna har storlek 32.  Två storlekar mindre än de gamla, trots att de nya är större.
Storlekar kan man då rakt inte lita på… Men jakten slutade lyckligt.