Drabbades av plötslig städmani ikväll. Som ett gehu for jag omkring över golven med dammsugaren i högsta hugg.
Och gissa om det var skitigt? Och rörigt?
Något så otroligt. Skönt att få lite städat. Jag mår verkligen inte bra av röra och oreda. Det blir liksom oreda i huvudet också. Jag menar, mer än vanligt. Den där vanliga oredan finns det nog inget bot mot.

Ikväll satt sessan och jag och tittade på Familjen Annorlunda. Nu har även hon fastnat för den serien, och tycker det är hur kul som helst att följa familjerna. Men hon konstaterar alltid att hon är ganska nöjd med de syskon hon har, och skulle nog inte vilja ha sju till.
Ikväll var det bröllop och jag kunde skymta en och annan tår i sessans öga. Själv skyllde hon på att hon var trött. Jag fällde också en och annan tår. Det är vackert med bröllop och man blir lätt rörd.

Från det ena till det andra…
Till lunch fick jag för mig att göra crepes. Pannkakor som man fyller med köttfärsröra och gratinerar i ugnen med ost ovanpå. En utmärkt idé, tyckte jag. En stund i alla fall.

Nu blev det bara lite för mycket ståhej här vid lunchtid. Bebben var på skrikhumör och Prinsen var gnällig och drog och slet i mig. Mitt i allt stod jag och stekte pannkakor och gjorde köttfärsröra samtidigt. Då undrade jag varför jag inte kokte snabbmakaroner och stekte färdiga köttbullar istället… Men efter mycket om och men, vad maten klar och det var värt besväret för crepesen blev jättegoda.
Nu finns det några över som maken kan ta med till jobbet imorgon. Så blir han glad. 

Ikväll hade Prinsen fortfarande inte riktigt kommit över det här med att nappen blev nerspolad. Han satt vid köksbordet och berättade för pappa om olyckan, med stor inlevelse. ”Stackars napp” sa han och såg allvarlig ut. 
Söta gulliga han. Inte lätt att vara liten inte..