Ibland är det kul att kika tillbaka i sin gamla blogg.
Läsa gamla inlägg om ungarna, le en smula, och undra vart tiden har tagit vägen…
Läste ett inlägg som jag skrev när Prinsen var lika gammal som bebben är nu.De var inte bara lika till utseendet.
Detta skrev jag i september 2006..
”Vi har ju en liten prins i vår familj.
En liten prins på snart 8 månader.
Idag har hans namn varit prins envis.
För han är en envis liten rackare, med en vilja av sten.
Hela eftermiddagen har han varit världens tröttaste prins.
Han har gnuggat i sina stora blå ögon, skrikit och gnällt.
Men uppe, det skulle han vara.
Inte på något vis skulle hans mamma få honom att sova.
Icke sa nicke.
Här skulle vi hålla mamma igång.
Inte skulle hon tro att hon skulle få ta det lugnt inte.
Nä, lilla mamma skulle köra prinsen i vagnen, spela musik, gunga honom famnen, laga extra mycket välling och en hel massa annat för att den lilla prinsen skulle bli nöjd.
Men inget hjälpte dock nämnvärt.
Prinsen var ju så trött, så trött.
Men när skulle han få ro att sova?
Jo, just nu sussar lille prinsen i sin säng.
Söt som få.
Och här sitter en mamma så trött att ögonen snart hoppar ut.
En mamma som hoppas på att prinsen sover gott hela långa natten.
Hoppas kan man ju, eller hur?”
Tänk, nu är det 2009, Prinsen är tre år, och vi har en ny liten envis bebbe i familjen. 
