Sessan har en lös tand. Hon går och vickar på den varje dag. Och varje dag visar hon mig hur lös den är. Snart ramlar den ut. Detta får mig att tänka på en dag i November för nästan exakt två år sedan…

”Sessans senast tappade tand är inte bara tappad, den är även borttappad.
Och att inte hitta sin tappade tand är inte roligt. Det kan man kalla krisläge.

Det hela började med att den lilla tanden en dag bestämde sig för att hoppa ut ur sessans mun när hon satt och åt lunch i skolan. Enligt henne själv så flög den ut av bara farten. Den verkade ha väldigt bråttom.Sessan tog väl hand om tanden och virade omsorgsfullt in den i papper, och sedan tejpade hon runt flera varv så att det blev ett litet sött paketet. Sen la hon det i tryggt förvar i den gröna skolväskan.
När hon sedan kom innan för dörren här hemma, glad som en speleman över sin tappade tand, fanns tanden inte i paketet.
Vi letade överallt, i väskan och på golv, men den var spårlöst borta.
Sessan var ledsen, hon vill ju samla på alla sina tänder. Men vi kunde bara konstatera att den var borta.

Idag kom hon hem och ropade ”Mamma jag har hittat min tand! Den var i det lilla facket i väskan i alla fall!”
Och så drog hon glatt fram väskan och plockade fram ett vitt litet paket av papper och tejp.
Nu skulle äntligen mamma få se den lilla vita gadden!
Men när hon virar upp pappret fanns det ingen tand. Den hade rymt ännu en gång. ”Näe, sa Sessan. Nu skiter jag i tanden!” Sen gick hon och satte sig i soffan och slog på tv:n, för att titta på Svampbob fyrkant.

Efter ett tag kom hon att tänka på att om hon förlorat en tand har hon ju även förlorat en guldpeng.
Så ut kom sessan till mig i köket.
Hon lägger huvudet på sned och frågar ”Mamma, får jag en guldpeng i alla fall?”
Jag svarar ”Ja, det är klart att du kan få” Sedan rusar sessan ut i hallen och börjar rota runt i min handväska.
Hon hivar upp min börs och börjar gräva i myntfacket. En liten stund av tystnad infinner sig innan hon ropar ”Men mamma, du har ju inga pengar. Du har bara en femma. Får jag den då mamma? Får jag det?”
”Ja, det är klart du får” svarade jag. Sedan gick hon till sitt rum, en femma rikare.

Imorgon återstår det att se om hon kommer hem med ännu ett litet vitt paket, gjort av papper och tejp. För den där lilla tanden var inte vilken tand som helst. Den visade sig vara en svårfångad fisk, som lyckas rymma från små vita paket.”

Blogginlägg från den 19 November 2007.

Tänk vad fantastikst med bloggen. Hade det inte varit för den hade jag med all säkerhet inte kommit ihåg den dagen. Ibland är det härligt att läsa gamla blogginlägg och minnas…
Samtidigt är det lite skrämmande att tiden går så oerhört fort!