Vi har fått barn med ordningssinne. VI har fått det. VI. Vi som knappt kan hålla reda på något. Och jag som är glömsk som en gammal åsna. Jag har en son som älskar ordning och reda. Inte nog med att det är förskräckligt viktigt att hålla reda på datum, veckodag och vem som har namnsdag, något som varit viktigt länge nu. ( Nåde oss om vi glömt ändra månad på allmenackan som hänger på väggen i vårt kök. Det är nästan en dödssynd ju.) Nu har han börjat med en ny grej. Nämligen namnlappar och bordsplacering. Vi kan inte äta förrän vår lille Prins skrivit lappar med våra namn och placerat ut vid borden. Till varje måltid klipper han ut nya små vita lappar och skriver våra namn på var och ett. Och det här med att möjligen återvinna gamla lappar är inget kul. Måste skriva nya varje gång.
Sedan när vi är halvvägs in i måltiden går han och samlar upp alla lapparna och sparar dom i en låda. Det börjar bli måååånga lappar. Och för säkerhets skull har han skrivit lappar med farmor och farfars och mormor och morfars namn på också. Men vet ju aldrig. Underbara unge…