Varning för galen kvinna i huset bredvid!

Ännu en repris. Fick ett gott skratt själv när jag läste detta:

Här om kvällen vandrade jag ut i köket för att ta mig ett glas vatten. När jag lunkade fram till kranen krockar jag plötsligt med något.
Det var en stor fet brun burrande sak som ville kela med min trötta panna. Chockad fylls jag av en otäck rädsla, skriker till och börjar vilt fäkta med armarna. En nattfjäril! Jag gillar inte nattfjärilar. Jag är hysteriskt rädd för de små liven. De är tjocka bruna varelser som jag inte alls kan med. Nu är denna varelse uppstirrad på maxnivå, precis som jag, och flyger gång på gång in i lampan i taket. Pzzz…pzzz, säger det varje gång han nuddar den glödheta lampan. Vill han ta livet av sig eller?

Jag försöker väcka min trötta hjärna. Jag måste ju fundera ut hur jag ska få ut den bruna saken. Nu kommer jag på en genial idé. Jag kliver fram till köksfönstret och öppnar det på vid gavel. Släcker lampan i köket och går ut och tänder lampan utanför. Om den nu dras till ljuset utanför fönstret, så kommer den ju galant att flyga ut. Jag trippar ut i bara sockorna för att kolla om min plan kommer att funka. Men jag ser ingen fjäril inte, och efter en stund beslutar jag mig för att stänga fönstret.
Precis då, som om den låg och lurade på mig, kommer den hemska saken flygande rakt upp i nyllet på mig. Jag skriker till allt vad jag kan där på verandan, denna sena sommarkväll.

Hur kan man bli så rädd för en liten (läs stor fet, brun, luden och tjock) fjäril? Undrar just vad grannarna trodde när de hörde mitt tjut rakt ut i mörkret. Varning för galen kvinna i huset bredvid!Jag är alltså sjukt rädd för nattliga varelser. Det vill säja fladdermöss, nattfjärilar och allt som kan finnas i luften under de nattliga timmarna på dygnet.
Fladdermöss är värst. Efter att ha blivit attackerad av sådan otäcking en ljum sommarkväll i juli, är rädslan total. Där stod jag som ett lätt byte i skymningen, och skulle plocka in en daggfylld tvätt från linan, då det lilla monstret dök upp från ingenstans. Jag behöver kanske inte tala om att jag skrek? Jag tänker denna händelse på varje gång jag hämnar in tvätten kvällstid. Då ser jag plötsligt fladermöss överallt. Jag är övertygad om att de lurar i alla buskar och träd.

 Jag gillar inte nattliga varelser. Inte alls.

Det här inlägget postades i Blandat, Bloggar. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *