Pappas pojke

Lillprinsen är pappas pojke. Han är pappig så det förslår.
En riktig pappagris. Han är nästan jobbigt pappig. Är pappa hemma skriker han så fort pappa lämnar rummet eller går på toa. Då står han utanför att är alldeles till sig och vrålar högt. Om jag skulle ta honom så skulle han bli arg och vråla ännu högre. Bara pappa duger.

Han har även kommit in i en gnällperiod. Han gnäller och gnäller. Och får han inte som han vill blir han förskräckligt arg och börjar slå på saker och ting. Han blir som ett litet monster. Han är bara ett år och har redan en sådan järnvilja. Oj, säger jag bara. Vad kommer här näst?

Men han är ett rysligt sött litet monster. 🙂