Igår gick vi en runda efter kvällsmaten. Vi gör ju det ibland.
Det hade blivit mörkt och vi var utrustade med ficklampor och reflexer.
Mysigt, fast det blåste en hel del. Det var jag, Sessan och Prinsen som satt i sittvagnen.
På vägen hem mötte vi en inte så jättetrevlig man. Han var stupful.
Före honom gick en tant och fnittrade. När gick förbi mannen står han och pissar in i en buske, mitt framför ögonen på oss. Äckligt så man vill dö.
När vi kom vände han sig om mot oss och vinglade sedan vidare. Svårt för barnen att fatta varför han betedde sig så konstigt.
Vi skyndade oss i alla fall hem. Kändes inte så roligt att möta en sådan snubbe när man är ute och går med sina barn precis…
Jag förstår dig fullständigt! Du får försöka tänka på att det ändå är han själv som har det värst. Tänk vad tragiskt att bete sig så. Var finns värdigheten i det???
Ja, visst är det tragiskt!!
Usch, så obehagligt! Inte lätt att förklara detta för små barn.