Härom kvällen gick Jakten på den vilda stenen på teve. Det är typiskt slötittarfilm som man har sett massor utav gånger. Men den är rätt kul faktiskt.
Idag börjar en annan jakt här hemma. En jakt som nog inte är lika rolig. Nämligen jakten på mördarsniglarna. Igår tyckte jag mig skymta en av dessa hemska sniglar i min trädgård. Men när jag kom med min sekatör var den spårlöst försvunnen. Han kände kanske på sig att hans tid var ute. Sessan tycker att de är väldigt läskiga och utbrast: Mamma, vi har mördarsniglar i trädgården. Kan de verkligen mörda?
Inte människor, sa jag men de äter upp alla växter som man har i trädgården, och det vill vi ju inte. Nä, det är klart, sa hon och tänkte vidare.
Idag ska vi minsann leta och döda dem alla. Jag är rädd om mina stackars växter och det är första gången i mitt liv som jag har haft dessa otäckheter i min trädgård.
Nu börjar jakten…
Ursäkta mig ”Liv” om jag stör glädjen…men man behöver faktiskt jaktlisens för det arbeidet: HAR DU DET?
Jag som trodde du var en djurälskare? För varje snigel som dör gråter jag jättmycket! Inte konstigt att det är så mycket elände i världen när alla ska springa runt i sina trädgårdar och dåda djuren!
Skärp dig!!
:O) Kram!
Det är klart jag har jaktlicens! Vad trodde du? :o)
Jag försöker gräva inom mig för att hitta en manlig ådra någonstans. Män brukar ju ha lättare för det här..
Det förvånar mig att du gråter så hemskt över några sniglar. ;o)
Så nu jag undrar vem det är som måste skärpa till sig? Hehe…
Kram! :o)