Vikten av att kunna förlåta

Läste ur den lilla andaktsboken för barn igår.
Sessan skulle sova och efter sagan vill hon alltid läsa dagens ord.

Igår handlade det om vikten att kunna förlåta. Hur viktigt det faktiskt är. Jag tror att det är minst lika viktigt att lära barnen förlåta, som att lära dem att säga förlåt när de gjort något dumt.
Jag tror kanske att man ofta glömmer den biten.
 
Sessan började genast tänka efter och berätta saker ur hennes korta men innehållsrika liv. Hon kom att tänka på barn som varit dumma. Saker som hon inte berättat innan. Hon förklarade för mig att man faktiskt inte behöver ge igen när någon är dum. Det är bättre att gå därifrån. Då brukar det gå över snabbare.
Och det är ju rätt. Det kan ta tid att förlåta, men det känns bättre i hjärtat om man kan. Att glömma kan vara sårare. Minnen försvinner inte så enkelt alla gånger.

Sessan minns. Hon minns när en flicka kallade henne dum. Hon minns hur ledsen hon blev, att det gjorde ont. Hon minns tårarna som strömmade.
Men flickan bad aldrig om förlåtelse, det kommer hon ihåg. 
Fast sessan tycker inte illa om henne ändå. Hon har förlåtit henne och det känns bra.

Det är härligt att höra sessan berätta. Hon är så vis, som barn ofta är…

Nu kom jag att tänka på det gamla ordspråket:

Lär dig livets stora gåta, älska, glömma och förlåta.

Det ligger mycket i det…

Det här inlägget postades i Barnen. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *