Skiner ditt ansikte upp när ditt barn kommer in i rummet?

”Skiner ditt ansikte upp när ditt barn kommer in i  rummet?”
Ja, den frågan hörde jag en gång på The Oprah show, och den meningen har fastnat i mitt huvud. 
Programmet handlade om hur viktigt det är att verkligen visa att man blir glad av att se sitt barn genom sitt ansiktutryck.
Att man bekräftar sitt barn genom ett leende.
Ett enkelt leende kan betyda så otroligt mycket. Barn behöver få se och känna att mamma och pappa blir glada över att se det. De behöver ständigt känna att föräldrarna vet att de finns till och att de är älskade precis som de är, inte på grund av vad de gör.

Jag försöker tänka på detta ofta och verkligen visa att jag blir glad av att se mina barn, visa dem ömhet och närhet och ge dem massor av kramar.
Jag vill inte ta för givet att de vet att jag älskar dem. Jag vill att de ska se och känna min kärlek och glädje.

Men ibland är jag trött och blir kanske sämre på just detta, men det är ju mänskligt.
Vissa dagar är jobbigare än andra, och jag får dåligt samvete när jag varit en trött och grinig mamma.
Jag tror att jag behöver bli ännu bättre på att visa dem den glädje jag känner över att de finns till. De är ju mitt allt, mitt liv och de viktigaste och underbaraste människorna som finns.

Jag vill vara som min lille prins som skiner som en sol var tredje minut när han ser mig i affären då vi är och handlar. Han springer omkring och har det livat, men ibland får syn på mig och då stannar han bara upp. Då finns helt plötsligt ingenting annat. Han springer emot mig och kramar hårt mina ben, tittar med stora ögon upp på mig och säger ”mamma”. Sedan fortsätter han sitt spring. Jag vill bli precis som honom, så spontan.

Det är ju en obeskrivlig känsla när man ler mot sina juveler och får ett leende tillbaka. Den där känslan när jag ser hur de lyser upp ger mig så mycket energi och så mycket glädje tillbaka.

Bekräftelse är oerhört viktigt, både för stora och för små.
Vi behöver alla någon som ler mot oss varje dag.
Ett leende gör underverk!

Det här inlägget postades i Barnen, Familj, Mamma/föräldraskap. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *