En dikt tillägnad alla barn som så orättvist blivit bestulna på sina liv…


På nyfikna barnaben sprang du över blommande ängar under varm sommarsol.
Glädjen sprudlade och sommaren hade bara börjat. Den årstid som du så länge hade längtat efter var äntligen här. Du plockade famnen full av blommor. Du var ett barn, vars liv bara hade börjat. Du hade bara tagit dina första steg på din vandring genom livet.
Det skulle ha fortsatt så. Du skulle ha fått uppleva många somrar till, men denna blev din sista. Vem kunde ana? Du blev berövad på ditt liv av en ondska så brutal att ingen förstår dess vidd.

Nu har ditt jordeliv så tragiskt slocknat. Vi förstår inte varför. Aldrig mer kommer du att springa barfota över blomstrande ängar här på vår jord. Aldrig mer får du uppleva sommarens sol och bad som du älskade så. Aldrig mer…

Ditt liv tog slut och du fick vandra in i evigheten alldeles för tidigt.
En ängel kom, tog din hand och följde dig in i ljusets land.
Ett land där det endast finns glädje och frid. Nu springer du åter på blomstrande ängar. Ängar som aldrig slutar blomma, under en sol som aldrig slutar skina. Du är hemma hos Gud. Han har tagit hand om din själ och i evighet får du vila i hans trygga famn.

Aldrig kommer vi att kunna förstå varför det hände. Ingen har svar och vi står tomma kvar. Vi kan endast trösta oss med att du har det bra där i ljusets trygga famn, i evighetens land. Aldrig mer behöver du uppleva ondska. Aldrig mer…

Du är hemma hos vår himmelske Far. Men vi som är kvar kommer aldrig att glömma. Du har för evigt lämnat avtryck i våra hjärtan…

copyright Ingela Jeppsson, Trebarnslandet.se

Det här inlägget postades i Barnen, Dikter. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *