Tänk vilket privilegium att få följa en individ från födseln

Regnet öser ner från en totalgrå himmel. Vindarna är ganska kraftiga och det känns ganska skönt att få vara inomhus. Vi har faktiskt inte varit ute alls idag. Regnet kan vi klara oss utan.

Det känns bra nu när maken är tillbaka igen efter en tredagars utbildning i Stockholm. Det är lite tungt att vara ensam med barnen någon längre period. Specielt på kvällar och nätter. Då behöver man vara två.
Och nu är ju min ork inte på topp precis..

Magen växer och jag märker att barnet blir större och starkare. Ibland undrar jag om han ska slita sönder mig. Han sträker ut sig så mycket han kan. Ibland gör det riktigt ont. Men det är skönt att känna att han lever och mår bra. Emellanåt känner jag ett par fötter i sidan. Jag brukar trycka på de små fossingarna och då drar han in dom. Rätt kul det där..
Den 29 Okt. är det dax för ett andra ultraljud. Spännande.

I eftermiddag har sessans gjort sin matteläxa och prinsen och jag har målat siffror. Han älskar ju siffror och börjar kunna en hel del. Annars brukar vi lägga puzzel. Det gillar han. Han är speciellt förtjust i ett 15-bitars Nalle Puh-puzzel. Roligt när han kan sitta själv och pyssla lite.
Ett annat intresse är sessans docka, den brukar han köra i vagnen och mata med välling. Han är så rädd om henne och pussar och kramar på henne. Så gulligt att ens hjärta håller på att gå sönder.

Det är underbart att följa ungarnas utveckling och se hur de växer. Tänk vilket privilegium att få följa en individ från födseln och in i vuxenvärlden. Rätt fantastisk när man tänker på det. Snacka om mirakel. 
Men tiden går fort, så det gäller att ta vara på den. Särskilt när barnen börjar skolan. Då går tiden ännu fortare. Jag känner mig tacksam att jag kan vara hemma så mycket. Jag tänker ofta på det när sessan kommer hem från skolan och är trött. ”Åh vad skönt att vara hemma, mamma” brukar hon säga och slänga sig i soffan. Ganska lagom för henne att komma hem vi två-tiden. Då är hon ofta så trött och behöver äta och vila. Sedan brukar hon titta lite på tv eller datorn. Efter det får hon göra läxan innan bad, kvällsmat och Bollibompa.

Imorgon är det fredag. Igen. Jag vet att jag tjatar om tiden. Men jag förstår inte riktigt hur veckorna kan gå så fort. Jag undrade var September tog vägen. Nu har halva Oktober redan gått. 

Ingen idé att ha panik. Bara att acceptera att tiden går fort och göra det bästa av varje dag.  Just nu får tiden gärna gå fort för min del. Det får gärna bli jul så vi kan få vår lilla bebis.
Det är en spännande tid som ligger framför…

Det här inlägget postades i Barnen, Familj, Mamma/föräldraskap, Min Graviditet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *