Det ger mig ny energi, en obeskrivlig glädje och lycka

Sitter och tänker på hur det egentligen var att vara gravid.
Hur kändes det egentligen? Jag tittar på bilderna på min stora mage och undrar om det verkligen är jag.
Redan känns det hela så avlägset, som om det var evigheter sedan.
Men samtidigt har tiden gått så fort. Hur går det ihop?

Jag minns att jag dagarna efter förlossningen riktigt kunde sakna min mage. Det kändes som något fattades mig. Jag kände mig tom och innehållslös, ja nästan lämnad.
Samtidigt var jag ju överlycklig för att vi fått en liten välskapt och underbar baby.
Det var så mycket känslor på en gång att jag en eftermiddag stod och grät i min makes famn.
Detta får mig ju nu osökt att tänka på Per Gessles låt ” Här kommer alla känslorna på en och samma gång” För det är nog så det känns när allt kommer ut på en gång.
 
Nu känns det så härligt för nu har jag landat så smått i min nya roll som trebarnsmamma. Men det är allt ett litet företag att få det hela att rulla. Men det rullar och det är mysigt, underbart men också väldigt tröttsamt. Det känns i kroppen att man sover lite på natten och går och bär på 4 kilo kärlek om dagarna. Men jag älskar mitt liv och vill inte vara någon annanstans.

Det är leendena, kramarna och nu dessa små underbara mail jag får, som ger mig ny energi, en obeskrivlig glädje och lycka.

Det här inlägget postades i Barnen, Mamma/föräldraskap, Min Graviditet. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Det ger mig ny energi, en obeskrivlig glädje och lycka

  1. Anneli skriver:

    Hejsan, kul att läsa en så välskriven blogg! Jag har några år kvar känner jag innan jag tar emot fler småknyttisar i magen, mina två är redan 11 och 10 nu! Trots din trötthet verkar ni ha det riktigt bra i er fina ”lilla” familj måste jag få säga :o) Ska bokmärka din blogg och läsa mer framöver!

  2. Somligt skriver:

    Tänk den där känslan känner jag så väl igen trots att det nu på AllaHjärtans dag är 1år sedan Prinsessan kom. En saknad som är svår att beskriva för den som inte varit där! Tiden står stilla och rusar på samma gång… ett helt eget fenomen. Här satt jag och kom på att det nya lilla livet måste ha kommit och att jag totalt snurrat bort tiden… Galet men ändå… måste bara få säga Grattis till det nya lilla livet!

  3. Ingela skriver:

    Tack Anneli!! Kul att du hittade hit! 🙂

    Tack Somligt!!
    Ja, det där med tid är märkligt..
    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *