Kyla och hosta

Sitter uppkrupen i soffan. Det är tyst, mörkt och kallt. Har två filtar på mig. En rödrutig på benen och en rosa om överkroppen. Riktig ful kombination. Men vem bryr sig. Jag fryser så hemskt. Som om alla filtar i världen inte skulle vara nog. Hatar frysa. Funderar om jag ska ha en kopp varm choklad till. Men jag orkar nog inte fixa det. Mitt huvud bultar. Sån där dunkande huvudvärk. Jag hoppas bara det inte är jag som ska bli förkyld nu. Vill verkligen inte.
Jag hör hur barnen hostar från sina sängar. Idag har minstingen varit hemma från dagis. Han har haft riktigt rejält med hosta och rosslar. När han hostar låter det nästan som en hund som skäller. Låter otäckt och gör ont långt in i mammahjärtat. Han kommer ibland till mig och säger: ”Nu mamma, nu e hostan borta”. Då har han inte hostat på fem minuter och tror han blivit frisk. Lilla gubben. Jag hoppas han är bättre imorgon och sover gott inatt…