Pärla

Det händer ofta att en ung liten dam lånar min dator i ateljén. Det märks ibland när jag tassar ut där på kvällen för att fixa lite saker. Då poppar det upp små dikter och små sånger som hon skrivit. Dokument som hon glömt stänga av och spara.

Och då kan man ju liksom inte låta bli att läsa. Man läser, ler och nästan gråter en smula för hon kan skriva hon, min underbara dotter. Vilken pärla hon är! Antar att det blir hon som får Nobels litteraturpris om sådär en 45 år. 😉

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *